Evighetens Vila

Bios

• 

  Cecilia Konstantin

  Begravningsentrpenör

  Svärfar blev min begravningsbyrås första dödsfall. När Cecilia fick samma cancerform som mamman dött av bestämde hon sig för att förändra sitt liv. Hon öppnade en begravningsbyrå. ”När jag insåg hur skört livet är blev det viktigt att göra något jag verkligen ville.” En kväll i Fleninge för två år sedan satt Cecilia Konstantin, 41, och hennes sambo Andras Sunyi, 42, hemma i matsalen i villan och diskuterade nytt företagsnamn till Andras bilverkstad. Men inget namn var tillräckligt kul, fyndigt eller ens nära bra. Till slut tröttnade Cecilia på diskussionen, tog disken från bordet och på väg till köket hojtade hon skämtsamt: ”Eller så startar jag begravningsbyrå!” – Då plötsligt föll polletten ner hos mig: Det var ju precis det jag ville göra med mitt liv, berättar Cecilia. Ville bli psykolog När Cecilia var yngre drömde hon om att bli psykolog eller polis. – Men i stället jobbade jag 20 år i olika färgbutiker. Jag halkade in i färgbranschen på ett bananskal och blev kvar. Och karriären gick bra, Cecilia blev butikschef över två butiker och all personal. – Jag jobbade hela tiden. Vi hade alltid ont om personal och jag använde mig själv som extra resurs. Och så hade förmodligen Cecilia fortsatt ånga på om inte en personlig tragedi kommit i hennes väg. Drabbades av bröstcancer 2012 dog Cecilias mamma i bröstcancer. – Det var fruktansvärt. Jag var 35 år gammal och inte alls redo att förlora henne. Samtidigt som sorgen och smärtan var som tyngst växte en obehagskänsla sig starkare i henne. Tänk om hon själv också bar på bröstcancer? Hon var ännu för ung för att bli kallad till mammografiundersökningar. – Jag hade en dålig känsla men visste inte om jag skulle ta det på allvar. Var det bara inbillning? Men till slut kontaktade jag ändå min husläkare för att få en remiss och få tankarna ur världen. Men istället blev beskedet på proverna en chock för Cecilia. Hon hade förstadium till cancer i halva ena bröstet, och hon beslöt genast att ta bort det helt. Och på operationsbordet hittade läkarna även en liten bit fullt utvecklad cancer. – Det hade ju redan hunnit bli cancer! Tänk om jag inte gått till läkaren? Hade jag levt i dag? Cecilia valde så småningom att ta bort också det andra bröstet. – Jag har blivit opererad fem gånger nu, med bröstrekonstruktionerna och allt. Det var fruktansvärt jobbigt, men absolut värt det. Jag ville inte gå omkring med en tickande bomb i mig. Blev utbränd och fick minnesluckor Samtidigt var det krångel på arbetsplatsen och Cecilia fortsatte jobba under tiden hon behandlades. – Det fanns inte personal så jag jobbade trots att jag mådde dåligt och hade ont. Till slut gick det inte längre, jag blev utbränd. Det var fruktansvärt, jag fick minnesluckor. En gång var jag ute och gick med hunden och förstod plötsligt inte var jag var. Jag kände inte igen mig – trots att jag stod mitt på min vanliga runda. Det var riktigt hemskt. Så småningom förstod Cecilia att hon inte skulle kunna återvända till sin arbetsplats på färgbutiken. – Jag tror det är svårt att komma tillbaka till samma ställe och roll utan att bli utbränd igen. Och när den ena färgbutiken lades ner, blev hon tursamt nog övertalig och fick möjlighet att gå kurser, bland annat i bokföring, genom Trygghetsrådet. – Då tog jag äntligen steget. Jag kunde satsa på att bli begravningsentreprenör. Jag ville göra något som har betydelse för andra. Att hjälpa folk att måla om hemma är trevligt, men när jag är gammal vill jag känna att jag har gjort skillnad. Med allt det jag gått igenom, med mamma, cancern och operationerna, skulle jag då inte våga göra det jag verkligen ville? Viktigt ge värdigt slut Andras stöttade henne fullt ut hela vägen, berättar Cecilia: – Jag har alltid varit trygghetsnarkoman, velat ha fast jobb och bostad. När jag tog mitt första bostadslån kunde jag inte sova ordentligt på en månad! Men Andras är själv entreprenör och han sa hela tiden att jag inte skulle låta andra styra utan göra precis som jag ville. – Det var väldigt tydligt med Cecilia att hon hade så mycket mer att ge. Vi andra runt omkring henne trodde benhårt på hennes idé, säger Andras som också hjälper till i det nya företaget. Påklädning av de döda Men hur går man från att vara färgexpert till att kunna sköta en begravningsbyrå? Och hantera döda? – Jag fick läsa på otroligt mycket. Om begravningsritualer, till exempel. Vad som skiljer kristen begravning från muslimsk. Och så har jag pratat med olika religiösa ledare och kyrkogårdsförvaltningen, berättar Cecilia. I yrket ingår rakning, sminkning och påklädning av de döda. – Jag ser dem inte som döda. För mig är de fortfarande människor, som om de levde. Jag känner ett stort och starkt ansvar för den jag ska begrava eftersom de inte längre kan föra sin egen talan. Hela tanken med min begravningsbyrå är att den ska erbjuda ett värdigt slut.

  Link: Cecilia Konstantin

• 

  Andras Sunyi

  Transportör

  Service: